1. FINLANDS MEST KORTLIVADE ORTSTÄMPEL

Då stämpelkommittén förra sommaren undersökte gamla ädelmetallstämplar, fann man några sällsynta ortstämplar för Viborg. Den allmänt kända stadsstämpeln för Viborg är bokstaven W. I äldre stämplar är bokstaven W kronad, men senare är kronan avlägsnad och som stämpel kvarblivit endast bokstaven W. Som denna känner branschens litteratur för det mesta till Viborgs stämpel.

Ortstämplarnas bildmotiv kommer från stadens vapen. Till en början fick guldsmederna idka sin verksamhet endast i städerna. Därför uppstod inga problem med stämpelns bildmotiv. Viborgs vapens rötter ligger i 1400-talet. Då kröntes W med tre kronor. Härifrån hänför sig motivet till Viborgs stadsvapen.

Staden fick dock ett nytt vapen 1817, där avbildas Viborgs slott ovanför den kända bokstaven W. Det nya vapnet fick en reserverad popularitet och i vissa skeden övervägde man att återgå till det gamla vapnet.

Den sällsynta ortstämpeln med slottsmotiv grundar sig på det senare Viborgska vapnet med Viborgs slott som motiv. På basen av de påträffade stämpelserierna har följande företag använt denna stämpel: H. Torvinen Oy (stämpel HT) har slagit stämpeln under åren 1943 och 1944 (O6 och P6), E. Oksanen år 1944 (P6). Oksanen slog W-ortstämpeln ännu år 1943 (O6).

Det av Uuno V. Aarne författade sakverket från 1942, i vilken man avbildat ortstämplar, känner ännu inte till Viborgs slottsstämpel. Slottsstämpeln presenteras som bild för första gången i Kultaseppien lehti (Guldsmedstidningen) år 1943. Där berättas att kontrollverket förnyat ortstämplarna av den orsaken att de gamla stämplarna var otydliga. Det är uppenbart, att den första som startat med att slå slottsstämpeln varit Torvinen i Viborg 1943. Oksanen sannolikt följt Torvinen senare. Deras slottstämplar avviker något från kontrollverkets modellexempel. Bokstaven W är större än modellen och stämpelns förhållanden andra. Ett avbrott i stämpelbruket uppstod abrupt, då Viborgs stad i juni 1944 förlorades i militära aktioner. Resten är historia.

2. MAN HAR FUNNIT DEN ÄLDSTA NAMNSTÄMPELN, EHE, SLAGEN AV EN KVINNA

Man finner fortfarande okända namnstämplar på av smeder gjorda finska silverföremål. För en tid sedan uppenbarade sig i Kristinestad en såsskopa gjord 1867 vars namnstämplar den tidigare okända EHE. Forskningar av stämpelns initialer gjorde visade, att det var fråga om en i Kristestad år 1866 avliden guldsmed; Carl Wilhelm Eklunds änka Emilia Henriette Eklund som fortsatt verksamheten efter att ha blivit änka. Sättet att fortsätta verksamheten var vanligt, men produktionen stämplades regelbundet med den avlidne mästarens tidigare använda namnstämpel. I detta fall borde stämpeln ha varit Carl Wilhelm Eklunds stämpel CWE. Emilia Henriette Eklund nämns i en viss källa som den första finska kvinna som skulle ha avlagt kontrollstämpelexamen som krävs av ädelmetallsmeder. Detta var orsaken till att hon fick sin egen namnstämpel EHE.

Denna stämpel given till en kvinna var i bruk endast några år. Emilia knöt ett nytt äktenskap med guldsmed Karl Edvin Rosenblad år 1870. Han använde stämpeln KER. Släktens kvinnors egna stämplar slutade inte med Emilias stämpel. Hennes och Karls dotter Ella Charlotta Rosenblad slutförde också stämpelexamen år 1904 och fick använda stämpeln ECR.

För att inte berättelsen skulle bli för enkel, så finns tidigare i familjen en tredje kvinnlig smed med egen stämpel. Emilia dog och Karl blev änkling. Han ingick ett nytt äktenskap med Hulda Konstancia Forsman. Men efter några år avled Karl. Hulda fortsatte verksamheten och avlade stämpelexamen 1889 och fick sin egen stämpel HKR. Som änka hann Hulda ännu gifta sig med sin mans bror Frans Leonard Roos. Då släktnamnets initialer var samma, behövde inte Hulda ändra sin stämpel. Efter att ha fungerat som smeder på många orter emigrerade Hulda och Frans till Staterna. En sådan speciell släkthistoria blottades av en gammal såsskopa i silver.

3. AUKTIONSHUS SOM FÖRSÄLJNINGSPLATS FÖR SMYCKEN OCH SILVER

Mången fascineras av gamla smyckens skönhet. Förutom att de är av hög kvalitet och gjorda av skickliga mästare, är de även i dessa tider förmånliga. Chanserna att fynda är relativt goda. Varifrån hittar gemene konsument dessa skatter?

Under de senaste åren har nästan alla auktionshus gått över till digitaltid och auktionerna sker nuförtiden på nätet. Detta har gjort att utbudet täcker varenda nätsurfare och vi kan lätt sondera auktionshusens urval från soffan hemma. Om vi registrerar oss som kunder kan vi bjuda ”on line” och spänna oss i realtid om vi vinner bjudtävlingen till ett tillfredsställande pris.

Prissättningen styrs av lagen om tillgång och efterfrågan. Men då det gäller smycken och silverföremål, styr ändå råvarupriset prisförfrågan. Priset i auktionen är en uppskattad prisnivå, så med god tur kan du få föremålet under satt utropspris. Om det auktionerade föremålet är mycket uppskattat, kan buden stiga ganska högt. Den lägsta prisnivån, som är hemlig, är på förhand överenskommen med säljaren. Under detta pris säljs inte föremålet. Bottenpriset ligger cirka 20% under utropspriset, men variationer förekommer. På det i auktionen klubbade priset eller slutpris betalar köparen ännu en köpprovision. Den kan vara i klass 15–20%.

En försäljning sker så, att kunden hämtar föremålet, som skall auktioneras, till auktionskammarens sakkännare för undersökning och värdering. Tillsammans kommer man överens om begärt pris samt bottenpriset. Efter det fotograferas föremålet, sakkännaren skriver en beskrivning av föremålet samt en konditionsrapport, varefter föremålet publiceras på nätet och väntar på bud. Denna procedur är viktig för att en eventuell köpare nu kan vara säker på föremålets genuinitet och kondition och eventuella skador. Auktionshuset avdrar av säljande kund ungefär 15% i provision.

Var och en kan om så önskas själv prissätta och sälja sina föremål utan provision på de fria auktionssidorna, varav det finns ett flertal på nätet. Om föremålet som skall säljas är inhemskt och tillverkat i ädelmetall är det behändigt att kontrollera vad stämplarna berättar från leimat.fi sidor.

Skillnaden mellan Näthandel och auktion är den, att föremålen i auktionen är granskade av sakkunniga. Sålunda kan köparen vara säker på att han får ett genuint föremål i det skick konditionsraporten berättar Köparen har rätt att annullera köpet ifall produkten inte motsvarar beskrivningen. En annan stor fördel är, om man talar om värdefullare föremål, att auktionshusets hemsidor har global täckning, vilka dagligen beses av hundratusentals besökare.

Handla på auktion är en trevlig hobby. Man behöver inte alltid köpa. Man kan gott ”fönstershoppa” och följa med budgivningen. Försök och bli förtjust.

4. FRÅN BÅT TILL VIKINGASKEPP

De första riksomfattande bestämmelserna om stämpling av ort finns redan sedan år 1596. De facto börjar ortsstämplar slås först senare. Under åren 1689–1753 fungerade ortsstämpeln i praktiken som kontrollstämpel. Stämpeln förvarades av åldermannen och den slogs först i samband med kontrollen av föremålet. Kronstämpeln blev kontrollstämpel år 1754.

Vid den tiden fick man tillverka föremål i ädelmetall bara i städerna. Städerna hade traditionellt sina egna vapen och sigill, så det föll sig naturligt att vapnet blev ortsstämpel. Helsingfors första sigill var en fiskstjärt (liknande den i nuvarande Vanda vapen). Sigillet ändrade sig år1644 till den ännu idag använda modellen, en flytande båt och ovanom den en krona. (bild 1).

Thyra Borg uppger i sin bok, att den första guldsmeden i Helsingfors började sin verksamhet år 1557. Då användes inte ännu ortsstämplar. Den första ortsstämpeln för Helsingfors, båt och krona, man känner till är från år 1759. Modellen bibehölls som sådan i ungefär hundra år.

Ett varningens ord är på plats. Även staden Fredrikshamn använde på 1800-talet en liknande ortsstämpel. Orsak till uppmärksamhet ger det faktum, att både i Fredrikshamns och Helsingfors vapen finns både båt och krona.

Under senare hälften av 1800-taletbörjar kronan ovan båten sakta försvinna, den blir mindre och mindre och tenarna börjar lite likna klykor. Samtidigt får båten ofta roder och ibland vatten under sig. Modellerna är ett flertal (bild 2 och 3).

En liten lapsus har insmugit sig i skeden som gjorts i Airas och Melins samarbete från år 1890. Under finska förhållanden exceptionellt eleganta stämplar har uppstått av att gravören i misstag graverat Nylands vapen i stället för Helsingfors vapen. Nylands vapen är en välkänd båt mellan två vågiga ”floder”. Stämpeln har använts åtminstone under åren 1887–1897. (bild 4).
Uppenbarligen i början av 1900-talet (litteraturen saknar noggranna uppgifter) tillkom nya modellbilder för ortstämplar. Helsingfors stämpel var en båt med roder. Då stämpeln med tiden slits, försvinner mellanrummet mellan rodret och båtens reling. Då börjar stämpeln likna en filttossa eller sko i stället för en båt. (bild 5).

Den mest speciella stämpel som använts som ortsstämpel är onekligen är på Hugo Grünns importstämplade sked från 1930. Den ser ut som ett vikingaskepp. Företaget hade redan ett par år tidigare förvånat med en ortsstämpel, som omisskännligt påminde om en kvinnas högklackade sko eller en pil. Förklaringen torde vara den, att detta danska importbolag torde ha beställt stämplarna i sitt hemland och gravören hade inte varit fullt på det klara på en hurudan båt som seglar i Helsingfors vapen (bild 6).
Ortsstämplarnas utseende förnyades år 1943 och man publicerade nya modellbilder. Då man undersöker stämplar märker att mera sällan har man använt en modellenlig ortsstämpel. Oftast används bara båten utan vare sig vågor eller klykor. Båten kan vara mycket stiliserad, nästan en ”kopp”, som inte kan identifieras som båt om man inte visste vad den skulle föreställa. (bild 7 och 8).

5. LÄROAVTAL

Nu stiftar vi bekantskap med Hans Kumlins väg till guldsmed.

Våren 1959 utexaminerades jag från metallinjen vid Helsingin Sturenkadun Ammattikoulu (Helsingfors Yrkesskola på Suregatan). Efter sommarvikariatet gick jag med mitt skolbetyg till Arbetsförmedlingen i Helsingfors. Då tjänstemannen presenterade mig en plats som lärjunge hos guldsmed, intresserade det mig mycket och jag begav mig genast till företagets givna adress.

Vad jag visste om guldsmedsbranschen begränsade sig till vad jag sett i skyltfönstren. Därför var intrycket efter Högbergsgatan 19:s slitna portgång förvirrande. Silversmeden Veikko Reinikka och guldsmeden Sakari Laine hade grundat en gemensam firma, Reinikka & Laine. De var forna arbetskamrater från Kaksonens verkstad. De märkte säkert att utseende överraskat mig, men de godkände mig som lärjunge.

Vi kom överens om en 3 månaders prövotid, varefter vi kunde knyta ett officiellt läroavtal, förutsatt att de kunde anse mig tillräckligt utvecklingsduglig, tillförlitlig och flitig? Lärjungens lön var 80mk/h. I dagen pengar ca. 2€. Mina hemförhållanden var goda, jag betalde åt mamma en liten matpeng – hon gjorde alltid goda lunchsmörgåsar.

Min 45-åriga karriär i guldsmedsbranschen började följande morgon kl. 8 med att värma upp en gjutjärnskamin. Det fanns ingen centralvärme i rummet! Helsingfors gasnät fanns...

Någon egentlig affärsidé hade inte företaget, utan man gjorde allehanda reparations-, beställnings- och ändringsarbeten till minuthandeln och privatkunder. Även märken och plaketter till olika organisationer. Alla bladsågsarbeten tog på ”grabben” så, att nödvändiga visiter till Ädelmetallkontrollen och andra ”springärenden” var välkomna. Datumet för undertecknandet av läroavtalet var den 1:st februari 1960. Yrkesskolans metallinje avkortade det officiella läroavtalet med två månader. Guldsmedsyrkets teori fick jag lära mig under våren 1963. Det fanns då flera av branschens läroavtalselever i Guldsmedsskolan. Kimmo Korpi, medlem i guldsmedsföreningen, var på samma kurs.

Av guldsmed Sakari Laine fick jag god lärdom. Med beaktande av mitt kunnande fick jag mer krävande och avancerande arbetsuppgifter. Han var igen autoritär läromästare utan uppmanade alltid att självständigt använda hjärnan vid arbetsmetoderna. Han såg även till att min lön steg i nivå med mina kunskaper. Veikko Reinikka var vår ansvarsperson beträffande stämpelrätten. Han stämplade VR. Han var en erkänd mycket skicklig silversmed.

Kontrollmästarna Gustafsson och Karanterä godkände min ritning för arbetsprovet. För arbetet hade jag valt en karmosé ring i guld. I den var infattad en odlad pärla omgiven av 12 turmalinblå syntetiska spineller. Jag hade inte råd med diamanter! När arbetet var halvfärdigt, kom kontrollmästarna till verkstaden för att kontrollera hur provarbetet framskred. Min arbetsgivare gav mig som gåva guldet och platinan till arbetet. Efter slutkontrollen av arbetsprovet fick jag i uppgift att göra åt mig manschettknappar i guld utan att behöva spara på råmaterialet. Sakari Lahtinens krav var att ”Gör dem så bra, att du aldrig behöver ångra dig!”.

Posten hämtade det 18, december 1963 daterade yrkesintyget. Mottagandet av gesällbrevet var ett betydligt större jubileum. Av någon orsak ägde det rum först den 13, april 1966.

I övrigt anser jag mig ha fått en god och omfattande skolning i guldsmedskonsten. Det har varit mig till stor nytta under min verksamhet i olika uppgifter i guldsmedsbranschen.

Hoppas att mitt sammandrag gett en insikt i guldsmedslärjungens liv under gångna årtionden.

Tusby 14.5.2020
Hans Kumlin

6. SLÄKTEN TILLANDERS GULDSMEDSSTÄMPLAR I FÖRETAGET

Alexander Tillander, som avrest från Helsinge socken till St. Petersburg för att lära sig guldsmedsyrket, avlägger sin mästarexamen i guldsmide 1860. Han grundar en egen verkstad och hans stämpel är en romboid med bokstäverna AT.

Företaget verkar i St. Petersburg tills revolutionen 1917. Sitt lager lyckas bolaget rädda till Helsingfors och där fortsätta verksamheten tillsammans med dess gamla Helsingfors-representant Viktor Lindman. Företaget bar namnet Lindman & Tillander och namnstämpeln var VL.

Snart ävergår bolaget i Tillanders ägo och namnet byts till A. Tillander. Stämpeln blir den bekanta AT. De följande årtiondena är stämpelns sköldromboid, oval eller rektangulär. Tidvis används även den långa stämpeln A.TILLANDER i rektangulär sköld.

Tillanders företag tillverkade utmärkelsetecken redan från år 1919. Under andra världskriget ansvarade dotterbolaget Kunniamerkkitehdas Oy för tillverkningen. Det använde som namnstämpel KMT, vanligtvis med romboidsköld.

Efter kriget ansvarar Koruteollisuus Tillander Oy för företagets industriella smyckes och märkesproduktion. Deras stämpel är en antennpåminnande bokstav T i triangelsköld. Företagets affärs verkstad fortsätter att använda AT-stämpeln ända till 1980.

Triangelstämpeln förkastas år 1973 och den industriella produtionen återtar den romboida stämpeln och bokstäverna AT modifieras. Samtidigt ändras bolagets namn till Oy Tillander Ab. Företaget registrerar också en diamantformad T-figurstämpel. Herbert Tillander säljer majoriteten av aktierna för Oy Tillander Ab till företagets dåvarande ledning. Företaget säljs 1984 i sin helhet till Armas Puolimatka och flyttar 1994 från Helsingfors till företaget Kupittaan Kultas tidigare premisser. På sommaren 2008 köper familjen Konttinen företaget av Raimo Puolimatka.

Då Tillanders industriella produktions blivit såld år 1977, fortsätter affären och verkstaden på Alexandersgatan sin verksamhet till en början med sin ägares namn Herbert Tillander Oy. Några år senare byter företaget namnet till Oy A. Tillander. Till följd av ekonomiska svårigheter byter företaget sitt namn till Helsingfors Top-Juvel Ab och gör konkurs med det namnet. Släkten köpte snart konkursbolaget och fortsatte verksamheten under namnet Oy Alexander Tillander Ab, men säljer snart företaget till nya ägare. Bolagen använde under åren 1977–1993 en romboid stämpel innehållande initialerna HT. Nuförtiden använder företaget en lång namnstämpel ATILLANDER, samt en romboid stämpel innehållande bokstäverna AT på varandra.

Guldsmed Torbjörn Tillander lösgjorde sig från släktbolaget år 1956 och grundade bolaget Atelier Torbjörn Tillander i Helsingfors. Företaget stämplar TT. Senare tilläggs initialerna i Tillanders bekanta romboid stämpelsköld. Företaget övergår i döttrarna Annette och Tina Tillanders ägo efter Torbjörns frånfälle 1992.

Tillsammans driver de företaget till 2007, då Anette Tillander grundar ett eget bolag. Hon äger fortfarande hälften i bolaget Oy Ateljé Torbjörn Tillander Ab. Annette Tillanders företag stämplar med namnstämpeln ATT.

7. STÄMPELHISTORIA

Vårt land har långa traditioner i stämpling av värdefullt guld och silver. Halten i ädelmetallerna var redan på 1400-talet noggrant fastställda. Det var av denna orsak man på 1400-talet utfärdade en bestämmelse, att guld- och silversmeder måste märka sina initialer de föremål de framställt. Sålunda kunde man övervaka, att smederna inte tillverkade föremål av underhaltiga råvaror.

Rent guld och silver är för mjukt att som sådant användas i smycken och bruksföremål. Genom att i smältningsfasen blanda in andra metaller, oftast koppar, får man en användbar och tåligare legering. Lusten att blanda den mycket billigare kopparen i ädelmetallegeringen hölls i schack med stränga straff. Straffarbete på livstid väntade, om man blev fast för tredje gången för att ha använt underhaltig legering.

Stadsstämpeln togs i bruk på 1600-talet. Den berättar i vilken stad föremålet tillverkats. Smederna var beordrade att utöva sitt yrke endast i städerna. Då gillets ålderman kontrollerade föremålets halt ristade han en åldermansranka i föremålet. Denna sågtandliknade ristning uppstod då åldermannen tog haltprovet från föremålet.

Åldermansrankan ersattes 1754 med den statliga kontrollstämpeln, tre kronor i trepassformad sköld. Ungefär samtidigt började man slå stämplar för tillverkningsår på föremålen. Då Finland 1810 överlåtits åt Ryssland byttes tre kronor till Storfurstendömets krona. Denna kronstämpel eller kontroll-, hallstämpel är fortfarande i bruk. I dagens läge är kontrollstämplingen frivillig.

På 1850-talet tas halt-, eller finhetsstämplarna för silver i bruk. Tidigare användes bara en halt och då behövde man iga haltstämplar. Som silverstämpel introducerades den gamla lod-enheten 13L och de ryska 78 och 84 zolotnik-enheterna. Rent silver är 16 lod. Då är halten 13 lod 812,5 promille (tusendelar) silver. Guldföremål framställdes redan på 1600.talet i ett flertal halter.

På 1890-talet övergår man till metersystemet och då börjar man uppge halterna i promille, t.ex. 813H. Detta betyder att silverhalten är minst 81,3 procent (%) återstoden är vanligen koppar. Dessa promille-stämplar används fortfarande. Nuförtiden ör silver vanligtvis stämplat med haltstämpeln 830 eller 925. Guld stämplas med 585 eller 750, som motsvarar 14 respektive 18 karat. Mellan åren 1895 - 2008 var guldstämplarna på ovalt botten och silverstämplarna på rektangulärt botten. Från år 2009 är bottensköldens form fri. Under årens lopp har alltså haltvariationerna varierat. Gällande haltstämplar för guld och silver finner du på Leimat.fi:s sidor.

På produkter som är till salu i Finland finner du stämplar som är stadgade i författningen för ädelmetaller samt frivilliga stämplar. Färskaste uppgifter finns på TUKES sidor.

8. FÖRETAGET KAUNIS KORU OY 1956-1989-2011

Martta Ritvanen (1910–2007) grundade 1956 det för moderna smycken kända bolaget Kaunis Koru. Hon hade bekantat sig med smyckebranschen efter att ha tidigare varit verkställande direktör för Kalevala Koru. Kaunis Koru använde ofta inhemska ädelstenar och var bl. a. en av de första smycketillverkarna som använde sig av spektrolit. Även en stor del av produktionen exporterades. I Guldsmedstidningen berättas att det fanns närmare sexhundra smyckemodeller. Modellerna förnyades och ökade hela tiden. I början av 1980-talet fanns redan över tvåtusen modeller. Förutom smycken tillverkade företaget även silverföremål, bl.a. dopfuntar ritade av Väinö Aaltonen. Kalevala Koru blev ägare av företaget 1989. Då flyttades produktionen av moderna smycken under namnet Kaunis Koru medan de traditionella smyckena förblev under Kalevala Koru. Efter millenniumskiftet inkorporerades bolaget i Kalevala Koru. Kaunis Korus namnstämpel hölls kvar i stämpelregistret ända till 2011. Bruket av stämpeln slutade redan 2003.

Två silverspännen, båda tillverkade av Heikki kaksonen 1961

1956 - 1989
Tillverkningen av smycken skedde främst på underleverans av ett flertal guldsmeder. Sålunda stämplade de med sin egen namnstämpel, men sist i stämpelserien slogs Kaunis Korus varumärke (logo), stämpeln med två K bokstäver, den ena spegelvänd. En egen verkstad hade företaget från år 1968. Det använde då namnstämpeln MKR (Martta Kyllikki Ritvanen). Som verkställande direktör framställde inte Martta Ritvanen ändå inte smycken själv men, formgav nog några. Som företages formgivare ansvarade de första åren Paula Häiväoja och Jan Salakari. Senare steg Mirjam Salminen till huvuddesigner. Hon formgav de första smyckena åt företaget redan i början av 1960-talet. Hon var huvuddesigner fram till 1983.

Följande guldsmeder har framställt smycken åt Kaunis Koru, men det finns även andra.
CS Christer Stenberg
HK Heikki Kaksonen
HN Helge Narsakka
KOP Kari Puranen
KSa Kari Saarinen
LN Leevi Nygren
N Osmo Narsakka
OLW Olavi Vehmersuo
OM Osvald Mättö
ONu Olavi Nupponen
PAR Pentti Roos
PH Pertti Hakuli
PRO Pertti Koskinen
ROM Rauno Mättö
SJK Santtu Kiviharju
TJT Toivo Toponen
TNu Timo Nupponen
UJK Urpo Kajander
Figurstämpel 143 Valo-Koru

1989–2011
Stämpeln MKR avskrevs då Kaleva Koru köpte företaget. Den nya ägaren Kaleva Korus namnstämpel syns till en början på Kaunis Korus produkter. Kaunis Korus gamla logo registrerades till namnstämpel ja den flyttades till den första i stämpelserien. Tidigare hade den varit sist eftersom den varit en design-stämpel. Under den nya ägaren designades smyckesmodeller av bl.a. Kirsti Doukas, Marja Suna, Tony Granholm, Mari Saari, Marko Mäkelä, Miikka Westman och Stefan Lindfors.

Bästa läsare, vi ber om er hjälp. Vi är inte helt säkra på Kaunis Korus bruk av stämplar speciellt under åren 1989–1994. Om ni äger ett smycke av Kaunis Koru, som har årssstämpeln M8-R8 skulle ni vara vänlig och meddela oss vilka stämplar finns i stämpelserien. Även den sista stämplingsperioden är oklar, finns det årsstämplar från A9-K9?

9. EN BERÄTTELSE OM DEN FÖRGÄNGLIGA STÄMPEL

Vårt land har långa traditioner om kontroll av ädelmetaller. Redan på 1600-talet kontrollerade åldermännen halter. Kontrollstämpeln med tre kronor togs i bruk i riket. När Finland 1810 hamnade under ryskt välde försvann två av kronorna och sedan dess har kontrollstämpeln bara en krona. Kontrollstämpeln behöll dock skölden som är formad som en kattfot. Under 1830- och 1840-talet använde vissa städer stämpeln utan kattfotsskölden och i den lilla stämpelstaden Kajaani ända in på 1860-talet, vilket kan anses vara ett undantag. Kattfoten bibehölls som sköld ända in på 1940-talet då den ändrades till formen av ett hjärta. Gamla kontrollstämplar användes tills de var utslitna, vilket innebär att övergången på vissa orter kan ha tagit tiotals år.

Kattfotsstämpel med tre kronor från 1799

GWM, stämpel utan sköld från 1844

HN, kattfotsstämpel med en krona från 1892

Utöver de inhemska kattfots- och hjärtformade kontrollstämplarna har även ovala importstämplar använts under åren 1925–1998 och den sällsynta rektangulära exportstämpeln under åren 1974–1998. Bruket av dessa stämplar slutade i och med medlemskapet i EU. I samband med att importstämpeln avskrevs planerades för ädelmetaller ett eget ”svanmärke” som kunde ha använts i inhemsk produktion. Planen förverkligades inte.

OL, Tuontileima vuodelta 1922

Det dåvarande Tekniska kontrollverket, som ansvarade för kontrollstämplingen, ändrades år 1995 till affärsinrättning och delades i två delar, Säkerhets- och kemikalieverket (TUKES) och Tekniska kontrollverket, som alltså behöll det gamla namnet. (från 1998 INSPECTA)

Tukes fick ansvaret för registren och blev kontrollinstans för direktiv och författningar. Inspecta fick ansvaret ädelmetallanalyserna och kontrollstämplingen. Användningen av kontrollstämplar ändrades 1999. Tidigare hade man kunnat stämpla föremål på flera orter men nu flyttades kontrollstämplingen att huvudsakligen göras i Helsingfors dit föremålen skulle skickas eller lämnas för stämpling. Dock bibehöll stora industriella producenter rätten att stämpla på egen ort.

År 2001 blev kontrollstämpling av ädelmetaller frivilligt. Även tidigare hade lättare föremål varit befriade från stämpling. I och med frivilligheten, minskade den avgiftsbelagda kontrollstämplingen speciellt för mindre tillverkare. När tillverkarna tog i beaktande tidsåtgången, extraarbetet och kostnadsökningarna för att frakta föremålen till Helsingfors för stämpling var beslutet att sluta stämpla föremål lätt. Inspecta sålde 2017 ädelmetallskontrollen till en annan aktör. Företaget som köpt verksamheten har valt att prioritera sin kärnverksamhet och kommer att lägga ner kontrollstämpelverksamheten 31.1.21. Som det nu ser ut, kommer de sista kronorna i Finland att stämplas i januari. En 300-årig tradition går därmed i graven.

Hjärtformad kontrollstämpel